”Det är självklart att dela med mig, det ger en enorm tillfredställelse”

Allt började med en resa till Gambia för 8 år sedan. Siv-Britt, som var initiativtagare till resan och sexton andra kvinnor åkte ner till Kartong i Gambia för att leva tillsammans med en kvinnogrupp som bildats tidigare med stöd från Alingsås kommun. Vi var nog alla väldigt nyfikna och förväntansfulla, samtidigt ville vi få en förståelse och skapa kontakter så vi sedan kunde välja de sponsringar vi upplevde som mest meningsfulla och realistiska.

Elisabeth berättar

Under de två veckor vi var i Kartong så fick vi bo hos olika familjer i byn. Där träffade jag Omar som då var 18 år. Han drömde om att kunna utbilda sig inom IT, få ett arbete och kunna försörja sin familj. Eftersom jag själv tidigt i min karriär jobbat som IT konsult, hade vi mycket att prata om.

När jag kom hem till Sverige igen bestämde min man och jag oss för att betala Omars skolgång. Det var en treårig IT-utbildning så den kostade en del, men det var det värt! Idag har han en fast anställning som IT-expert i flygledartornet på flygplatsen Banjul i Gambia. Han är en kreativ och positiv person, uppskattas på sin arbetsplats och har nu fått möjlighet att varva arbetet med universitetsstudier i Banjul där han går en masterutbildning

Vi har regelbunden kontakt per mail sen åtta tillbaka. Det har gett mig en otrolig tillfredsställelse att kunna bidra till ett bättre liv för Omar. Att Omar har lyckats klara utbildningen och fått ett arbete är helt fantastiskt!

Jag har fortsatt att sponsra olika projekt i Kartong. Innan diktatorn föll gav vi ett månatligt stöd till en dissident som bodde i exil i Dakar och hade en stor familj i Kartong, någon gång bad Siv-Britt om stöd till en ung man som ville starta taxiverksamhet, en annan gång var det en symaskin till en kvinna som skulle börja sy på beställning. Idag sponsrar jag två flickor som fadderbarn; Mariama och Fatou, som båda går i skolan. Jag har också en del vänner som nu är med och sponsrar både utbildning och behov av engångskaraktär.

Ibland får jag frågan varför jag gör detta. Jag har faktiskt funderat på det och svaret blir; Jag gör detta för att jag har möjlighet att dela med mig, det känns meningsfullt och det ger en djup tillfredsställelse och glädje.